Sapientia

Individ– och verksamhetsutveckling

Gemenskap och att tillhöra en grupp

| Inga kommentarer

 

Att tillhöra någon grupp är viktigt för oss och visar sig i våra liv genom att vi ofta tillhör flera grupper. Det handlar om allt från familjen, vänner eller föreningar av olika slag till vårt arbete. Att tillhöra något ger oss både känsla av trygghet och hjälper oss att forma vår upplevda identitet, är vi till exempel väldigt aktiva i en idrottsförening är det en del av vårt intresse och vår identitet. Samma gäller vår arbetsplats, den plats som de flesta av oss spenderar en majoritet av vår tid på. Förutsättningarna är samma på arbetsplatsen som andra platser i vårt privatliv när det gäller önskan av att vara en del av den gemenskap och tillhörighet som finns där, genom tillhörigheten i den grupp man jobbar med får man ny energi och i många fall en känsla av vem man är och uppskattning. Det är också i samklang med andra som vi får möjligheten att bearbeta intryck och upplevelser i vårt liv. Den här processen bidrar till vår utveckling och formar vår bild av oss själva, fungerar samspelet i gruppen tillfredsställande är den påverkan som sker positiv. Precis som det är viktigt och stärkande för oss att tillhöra en grupp lika förödande är det att vara och känna sig utanför gruppen. För att klara av det försöker man ibland skapa sig en verklighet av olika alternativ, det kan handla om att man inte vill vara med i gruppen eller att man klarar sig utan den. Det är klart att det kan vara sant men som jag beskrev tidigare har de flesta av en vilja att tillhöra något och att då inte få göra det påverkar oss väldigt mycket oavsett orsak. I en grupp handlar det ofta om dålig kommunikation inom gruppen och att majoriteten inte står upp för den som är utanför.
För många av oss är en tillhörighet självklar och vi har kanske svårt att förstå att någon kan känna sig utanför eller varför Den gör det. Det kan vara en förklaring till varför vi kan se och uppfatta att någon inte får vara med utan att vi gör något men det kan också handla om att vi faktiskt väljer att inte göra något. Varför vi väljer att inte göra något kan bero på mycket allt från att vi intalar oss att det är rätt och personen som drabbas ”förtjänar” det på något sätt eller att vi är rädda för de konsekvenser som kan drabba oss om vi agerar. Oavsett vad vi har som skäl att inte ”lägga oss i” och aktivt arbeta för att alla ska få vara med så drabbas någon annan. Konsekvensen av att inget görs när någon upplever utanförskap kan bli allvarlig, i början finns ofta kraft att fortsätta som vanligt hos den drabbade men efter ett tag börjar man må så dåligt att man inte orkar att gå till jobbet utan väljer att stanna hemma, man sjukskriver sig. Får man inte hjälp då finns risken att det bara går utför och att personen mår sämre och sämre.
Ett sätt att undvika att en annan person mår så dåligt att tillsammans arbeta för att alla ska få vara med och ha samma värde. Våga vara den eller de första som bryter tystnaden, börja att prata med varandra om vad som händer. Ta reda på hur man kan arbeta och vilka förändringar som kan göras för att förbättra för alla. Se till att alla är delaktiga i arbetet på något sätt för att förankra de insatser som görs. Det är viktigt att förstå att vinsterna med att kämpa för en bättre psykosocialarbetsmiljö inte bara handlar om individen, vilket i och för sig är viktigast, utan handlar också och hela gruppens välbefinnande och möjlighet att utvecklas på ett positivt sätt.
Hur är det på din arbetsplats? Finns styrkan och förtroendet mellan gruppmedlemmarna så att man kan prata öppet om de här frågorna utan att förringa eller förlöjliga? Finns det en klar och tydlig handlingsplan att följa? Är du som chef/ledare aktiv och går i bräschen när det gäller de här frågorna?

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.